Funderingar om förhållanden...

Jag läste en artikel om ett gift par som levde i polyamorösitet. Detta betyder att de är gifta med varandra, älskar varandra, bor tillsammans har sex och annat som par sysslar med. Men det finns en skillnad; de har även sex med andra, och inte nog med detta, de har kärlek med andra! De går på date med andra, ligger och myser med andra, kysser andra, Hela tiden! Mannen berättar att han kan sitta vid datan medan hans fru har sex med en annan man i soffan i samma rum... Kvinnan är en del år yngre en mannen och talar om att hon varit svartsjuk i början av deras polyamorösa förhållande. Mannen menar att svartsjuka och förhållanden i det stora hela bara leder till hat. Att förhållanden och svartsjuka bara är tecken på svaghet, ägandebehov och dominans. Jag kan inte hjälpa att tycka att mycket av det här låter så himla bra. Det som mest låter bra är hur de klarar av detta utan att få en massa negativa känslor. Jag önskar att jag bara kunde tänka "aa men va nice att killen jag älskar å e gift med ligger där och har det skönt med en annan kvinna" Men fan ja kan inte tänka mig att jag någonsin skulle kunna känna så. Vad gör man för att stänga av så? eller tänka så? visst att man "unnar" sin partner saker och vill att den ska ha det bra men är inte sånt här lite över gränsen? Okej att vissa kan ha ett förhållande där det är OK att ha känslolöst sex med andra men bara dela kärlek med varandra. Eller nja.. vi kvinnor har ju ofta lite svårare för det där med sex utan känslor än vad män har så jag vet inte om det är rättvist... Jag vill inte ha ett förhållande där den min partner inte känner sig tillfredsställd med bara mig. så skulle jag känna. Det behöver inte ens vara ett förhållande på det settet. men jag menar; om jag träffar en person konternuerligt och den ger mig det jag vill ha, varför gå till andra? Och om den personen inte ger mig det jag vill ha, då måste ju jag vara ärlig och tala om det och gå vidare, Varför stanna kvar om det inte ger vad du vill ha? Om jag träffar en man och han inte ger mig vad jag vill ha/behöver så stannar inte jag kvar.. Om en man inte tycker att han får vad han vill ha/ behöver så tycker jag att han borde lämna mig och leta efter det han vill ha. varför ska alla alltid spela och ljuga? Varför inte bara vara ärliga och ge och ta? nu har jag skrivit en halv bok utan att läsa igenom va ja skrivit eller ens komma ihåg vart jag började hahahhaa I alla fall; All kärlek är bra kärlek! (sålänge den inte skadar någon eller så)