Du får mig att vilja ändra på allt som är dåligt. Du får mig att vilja bli den bästa jag som jag kan vara. Du får mig att må bra när livet känns som kvicksand. Du får mig att se solen skina mitt i regnet... HÅRT! Jag vet vad du har sagt å vad jag har sagt å va vi har bestämt och kommit överens om. Men jag tycker om dig alldeles för mycket för att riskera att du blir någon annans eller att det händer något som gör att vi går skilda vägar innan jag fått en chans.... En chans att visa att jag inte är som jag en gång var, en chans att visa hur mycket jag tycker om att du är en del av mitt liv, en chans att visa att jag skulle göra vad som helst för att alltid ha dig vid min sida. Du betyder så extremt mycket för mig! På så kort tid har du förändrat mitt sätt att se på mig själv. Jag ÄLSKAR mig själv! (Ibland så har jag dåliga dagar men i det stora hela så e d 2009) Att jag ljög för dej var bara för att jag redan berättat hur hemska grejjer jag gjort, ville inte att du skulle behöva höra allt, rädd att skrämma bort dig, rädd att du ska se på mig som andra gör. Rädd att du ska tappa respekten för mig, rädd att du aldrig ska kunna tycka om mig så som jag tycker om dig.... Ibland känns det som att jag gör samma sak igen som jag gjorde förr, fast omedvetet, att jag försöker skrämma dig, testa dig å se hur mycket du pallar, nästan vill att du ska fly för att jag ska få må dåligt... Men varför ska jag må dåligt? Varför ska jag hela tiden förstöra saker`??? *Suuck* Jag vet inte *släcker lampan* :P Jag vet verkligen inte varför ja alltid ska fucka upp saker, kanske för att jag inte tycker att jag är värd när folk är för bra mot mig... Kanske för att jag njuter av att lida på något sjukt sett. Men jag har nog aldrig njutit så hårt som när du får min sol att lysa...